Hej då USA

Att säga hej då till alla var ganska svårt men man måste ju göra det. Det var skönt när det var över haha. Jag hade ingen aning men min släkt o närmaste vänner kom över timmarna innan jag åkte.

Här är min soccer coach som kom! o några i mitt fotbollslag sen jag o mina kompisar o jag o min mamma när jag skär upp en tårta.

Sen möttes vi upp alla AFS studenter i Milwaukee o sa hej då till värdfamiljerna. De kontrollerade väskorna o jag som hade med mig tre fick inte ta med alla, så jag var tvungen att packa om o lämna det oviktigaste i en resväska hon dem, fett segt o jag var så arg. Iaf när vi sen tillslut sa  hej då grät jag för första gången i hej då processen, sen konstant i två timmar. När de var tvungna att gå ville vi aldrig släppa varandra så de drog mig ifrån dem. När mina tårar var slut blev kände jag att mitt år var över o jag ville åke hemSen satt vi där i några timmar, åkte buss till Chicago, mötte upp alla 650 midwest studenter, sov om man ville, duschade, åt mat, pratade o sen åkte land efter land buss till flygplatsen o sen kom jag hem. Såhär fräsha var vi efter alla tears.